Sommarstugan blev familjens fristad
För fem år sedan köpte Hanna och Marcus Wennerdal en stuga i Roslagen. Med tiden har den blivit familjens fristad. Det är där de kan varva ned och bara vara sig själva.
Att få en paus från vardagen. Så beskriver Hanna och Marcus Wennerdal känslan av att, tillsammans med de två barnen, lämna hemmet i centrala Solna och åka ut till sommarstugan i Roslagen. Något de gör så gott som varje helg under våren och den tidiga hösten. Däremellan, under sommaren, flyttar de mer eller mindre ut till stugan och har det som sin bas. För avkopplingens skull.
– Det är svårt att vara hemma och slappna av på samma sätt som man gör där, säger Marcus.
Stugan ligger i ett område på Rådmansö, mellan Norrtälje och Kapellskär, där Hannas föräldrar tidigare hade en stuga och hennes syskon har också stugor i området.
– Vi hinner inte ses så ofta annars, men där kan man bara titta in hos varandra och ta en fika och kolla vad de andra tänkt göra under dagen. Det är en stor del av att vara där, säger hon.
Markus fyller i:
– En del andra grannar har ju hakat på också. Deras barn kommer över och leker med våra barn. Det är ju också mysigt.
Ingen av Hanna och Marcus är uppvuxna i Stockholm. Därför är de också vana vid en närhet till naturen som är lite svårare att få i den tätbebyggda storstaden.
– Det blir en kontrast att få komma ut och fälla träd, klippa gräs eller plantera. Det blir något annat och lugnar ned lite. Barnen får komma ut och leva lite. Man får villalivet på helgerna, säger Marcus.
När duon köpte stugan för fem år sedan var den inte i lika modernt skick som nu.
– Huset var ganska gediget när vi köpte det, men då var det utedass som gällde och det saknades dusch, berättar Marcus.
Därför blev ett nytt, ordentligt badrum det första Marcus och Hanna gjorde. Sedan har renoveringarna, tillbyggena och trädfällningen i trädgården fortsatt. Vid sommarstugan finns det alltid något att göra.
– Något projekt brukar vi komma överens om att vi ska ha varje år, men det är allt. Målet är att det ska kännas roligt, att det ger något. För det är så mycket annat man ska göra ändå med alla måltider som ska planeras och göras, säger Hanna.
Hon fortsätter:
– Vi är inte superhändiga, men allt vi gör i stugan gör att det blir lite bättre än hur det var innan. Och det räcker. Allt behöver inte vara perfekt.
När frågan om vad som blir nästa projekt i stugan dyker upp uppstår snart en diskussion om vad som egentligen ska prioriteras: är det en bastu eller en utbyggnad av en veranda? Det är långtifrån självklart vad det blir – och det behöver det inte vara heller. Familjen Wennerdal har bestämt sig för att ta allt i sin takt. De är i stugan för att stanna.
– Jag har lite svårt att se att det någonsin kommer bli helt klart. Det kommer alltid finnas något litet projekt att syssla med. Vi har inte ont om tankar eller visioner, snarare tvärtom: det svåra är att välja vilka man vill göra och när, säger Marcus.
